knasrattan

Torsdag: först fika på stan med sötaste Sofia sedan jobb från 12-23.

När ena dottern kommit hem från skolan ringer hon på min mobil och meddelar att hunden blivit knäpp. Krafsat under byrån vid väggen som vetter mot vardagrummet -- mellan lillebrors rum och köket. Sedan ställt sig bakom dörren i lillebrors rum och hela tiden gnällt. Dottern platsade hunden som snart var vid väggen igen; gnällde och krafsade. Ingenting fanns under byrån eller bakom dörren.

Pappan i huset jobbade övertid och kom hem vid 19-tiden trött och slut och lagade en sen middag.

När jag kom hem 23.20 tittade också jag under byrån och hittade ingenting. MEN hörde ljud från väggen. Pappan var redan på väg i säng och när jag bad honom lyssna hördes inte ett ljud.

Satte mig i en fåtölj för att varva ner och då blev det full fart i väggen. EN RÅTTA -- eller möjligtvis en mus! Tittade på hunden som tittade på mig och båda tittade vi på väggen.

Somnade sedan i min säng trots att jag först låg och tänkte på möjligheten att råttan skulle ta sig ut. Vad skulle vara värst - att den kom och bet mig mitt i natten eller att den bet mina barn?

På morgonen ringde jag Anticimex innan jag körde till jobbet (jobbade 10-23) som sa att de skulle skicka en "tekniker". Talade om för den andra dottern att en tekniker skulle komma när hon kommit hem från skolan för att titta på väggen och ta reda på varför hunden krafsat där. Sa ingenting om råttor eller möss. När teknikern kom på eftermiddagen hade han förvandlats till en elektriker i dotterns minne. Dottern förstod inte alls vad han pratade om eller sysslade med. Inte förrän pappan i huset kom hem och lade korten på bordet. Då blev hon upprörd...

Teknikern har lagt ut två "slagfällor" på vinden som ska omladdas med GULDNOUGAT när/om något fastnar där. Fortfarande full aktivitet i väggen men i övrigt njuter jag just nu av en värme från kaminen och tystnad i huset. Pappan är tillsammans med barnen och några av deras kompisar i skolans gympahall i ett par timmar.

Värme och tystnad -- att det kan vara så underbart.

Och just nu är knashunden lugn och knasråttan i väggen tyst. Kanske har den hittat guldnougaten...



Knasråttan ;)

• Övre överklass
• Undre överklass
• Övre medelklass
• Undre medelklass
• Övre arbetarklass
• Undre arbetarklass
• Övre underklass
• Längst ner på botten

Vilken klass tillhör du och existerar dessa klasser?

Hur vet man vilken klass man tillhör?

Befinner mig i en värld som värderingsmässigt tillhör medelklass och övre medelklass. Delar många av dessa värderingar men definierar mig själv som undre arbetarklass eller övre underklass. Därför att där är jag född, där har jag tillbringat stor del av mitt liv.

Känner mig aldrig hemma någonstans är övertygad om att jag är fel, säger fel, går fel, klär mig fel men tänker rätt. Tänker rätt om jag inte råkar befinna mig i underklassen eller arbetarklassen – då är mina åsikter och mina värderingar fel även om jag skulle prata rätt, gå rätt och klä mig rätt.

Så – spelar det någon roll då? För min självkänsla spelar det roll. För min bild av mig själv spelar det roll. Fast egentligen har jag resignerat och insett att jag aldrig kommer vara som andra. Kommer aldrig att klara av att bli en tapetblomma. Kommer alltid att synas hur mycket jag än anstränger mig för att inte synas.

Lika bra att vara som man är: I am what I am!

 http://www.youtube.com/watch?v=WDEHQGF-V18

Knasråttan ;)

Idag har dagen kommit då jag äntligen kan vara egoistisk och tänka på mig själv! Ledig idag och imorgon. Ute rumsterar snön om i naturen och imorgon tänker jag utnyttja den. På med längdskidorna och ut i spåret! Jag älskar det!

Funderar på varför det är viktigt att känna att det finns människor man kan lita på. Egentligen litar jag inte på någon till hundra procent – men ändå gör jag det. Tror att tillvaron känns mer förutsägbar om man kan lita på några människor någorlunda.

Hade en sömnlös natt för ett par nätter sedan. Sömnlösheten grundade sig i ett par personers opålitlighet och manipulerande spel. Sömnlöshet är annars inte vanligt för mig.

Allt som behövdes för att jag nästa natt skulle sova som ett barn var en träff på ett av stadens caféer med en av de viktigaste personerna i mitt liv, som inte är en del av min familj. Känslan av att ”jag kan lita på dig” och att tillsammans lägga tillbaka problemet dit där det hör hemma – nämligen hos de som spelar spelet – fick mig att slappna av och senare känna mig glad igen.

Tror att känslan av att kunna lita på några personer gör mig mindre sårbar. Jag behöver inte strida för min sak, jag kan slappna av och veta att jag är trygg i den här lilla delen av världen. Det kommer alltid att finnas de som tycker att jag borde vara något annat än det jag är, som tycker att det jag säger och gör är fel oavsett vad jag säger eller gör, men det finns också de som ser mig i ögonen och säger: ”Du har gjort ditt bästa – det räcker! Du är bra som du är! Du har ingen skuld i det här!”.

Övertygad är jag om att dessa positiva möten gör mig till en bättre medmänniska. Gör mig mer avslappnad och överseende. Gör att jag kan förmå mig till att lägga min energi på annat än det som är destruktivt och förstör.

Färdig blir man aldrig som människa och lite förutsägbarhet behöver vi alla. En tro på att det finns goda krafter i livet och att vi själva kan bidra med något gott.

Knasråttan ;)