Besök i döttrarnas skola
Förr kastade de sig om halsen på mig när jag kom på besök i skolan. Stolta över sin mamma. Nu får jag förhållningsregler som jag inte lyckas hålla. Jag ska finnas där men inte synas - tror jag. Och hur lätt är det? Inte prata eller i alla fall inte säga fel saker. Inte stirra vilket jag tydligen gör när jag låter blicken stanna på någon längre än en tusendels sekund.
Men stolt och glad är jag över dessa telningar. Och tonåringar ska de väl inte vara för evigt..?
Älskade, älskade barn!
Agdas systrar
Mammor, mest, i olika åldrar och storlekar - det är vi som är Agdas systrar. Olika bra på att sjunga, olika bra på noter men ett har vi gemensamt och det är att vi tycker om att sjunga.
Men bäst med hela kören är att vi har den mest positiva och duktiga ledare man kan tänka sig. Det är inte bara sjungandet man mår bra av - sjungkören och världens bästa kör-ledare Kattis Koss får en också att må bra.
Lördag den 26 februari får de som kommer till Ersmarksskolan fika gott och lyssna till våra ljuva stämmor.
http://www.youtube.com/watch?v=iH2a30LTeWw
Knasråttan ;)
Mitt tak är en annans golv - eller inte mitt ju...vi bor ju i eget hus...
INFALL (ur Barfotabarn (1933))
Man dansar däruppe - klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket,
mitt tak, är en annans golv.
Knasråttan ;)
Födelsedag och ett löst mysterium
Idag har födelsedagen firats och sonen spinner nöjd som en klockarkatt. Det är i sådana stunder man känner sig nöjd som förälder och tänker att lite har jag lyckats med ialla fall.
Telefonmysteriet har fått sin förklaring:
Googlar man får man veta det mesta och nu vet jag att felet är att jag har en Samsung. Det finns en funktion som innebär att om man vill fejka ett samtal trycker man på en knapp på sidan och en stund senare ringer telefonen. När ska jag använda mig av det tro? Skönt i alla fall att det gamla spöket inte låg bakom men skrämmande att jag fortfarande är rädd.
Nu väntar ännu en spännande vecka.
Knasråttan :)
Hål, platt TV och oönskade samtal
Kommentarer från upprörda västerbottningar – tar för givet att den som tar hål i öronen på ett litet barn antingen är en ung och dum svensk mamma eller utlänning.
Kanske rätt – men finns där inte en liten underton av främlingsfientlighet..?
Att mina flickor fick vänta med att ta hål i öronen tills de var nio år hade nog mer med moraliska värderingar att göra än smärta som snabbt går över. Precis samma sak som att de inte fick börja sminka sig för tidigt eller köpa bh-liknande saker innan det fanns behov av det.
De upprörda insändarna står inte riktigt i proportion till smärtan denna bebis åsamkades. Hur mycket grät inte de små när de blev stuckna både här och där, utlämnade till vården, avklädda och undersökta. Ett av barnen – som skulle röntga höfterna – skrek utöver sig och kom hem med stora blåmärken på benen. Men det var förståss för en god sak även om det visade sig i efterhand att röntgen var helt i onödan.
Hur vet bebisen skillnaden?
Kan man tänka sig att de föräldrar som tar hål i öronen på sitt barn gör det för barnets bästa? Gör ”fel” om man inte smyckar sitt barn?
Här hemma är barnen för tillfället lyckliga: till slut har även familjen Lundström köpt en platt-tv. En 40 tum LED som passar alldeles utmärkt på tv-bänken från MIO som inköptes via blocket för ett par-tre månader sedan.
Annars undrar jag vad man ska göra när man misstänker att det är förövaren från förr som ringer anonymt på mobilen. På skärmen står det ”Okänd” och inte ens bakgrundsljud hörs. Kanske har jag fel, kanske finns det en helt naturlig förklaring. Har ibland låtit ”luren” vara öppen några minuter och samtalstiden rullar på, den som ringer lägger inte på men inte ett ljud hörs. Oregelbundet återkommer det – senast igår vid lunch. Innan dess måndag eftermiddag och förra fredagen vid halv fyra. Ibland kommer samtalet sent – vid elva-tiden på kvällen. Vill ju inte byta nummer – men snälla, vem det än är som ringer, lämna mig ifred!
Knasråttan ;)
Fjällsemester
Hemma efter en vecka i Jäckvik. Ja, bilden är tagen från http://www.jackvikfjallcenter.com. Ganska häftigt att åka lift upp på kalfjället. Tyvärr blev det bara skidåkning en dag eftersom vi kom på lördagkväll och de ännu bara har liften igång under helgen.
Två 13-åringar med snart 12-årig lillebror. Trötta föräldrar som bara vill ha lugn och ro och hund därtill. Skriv en historia om det. Den ska innehålla retsam lillebror, lättstötta tonåringar, tik med traktens friare pissande på alla bilens däck. Pappa som läser på inför svart bälte i karate, mamma som använder tiden till att sticka lovikkavantar och inte kan koppla av arbetet helt utan hinner skriva en del arbetsrealterart på datorn.
12-åringen ska få en allergisk reaktion av nötter och ena 13-åringen (hon som har astma) få influensa som slår sig på lungorna och vakna på tisdag morgon med 39,5 i feber.
Historien måste också innehålla lata dagar i stugan framför öppna spisen och matlagning med barnen. Promenader till den lilla affären, TV-spel, sudoku, fotbad, filmer, inget Internet, grillning av marshmallows, kortspel, sällskapsspel och tid tillsammans.
Veckan avslutades med övernattning hos barnens mormor; mat och hembakt fika. Lite skoter med morbror blev det för barnen. Idag skulle vi ha åkt på Vittjåkk men det får bli en annan helg. 13-åringen har fortfarande feber.
Efter några timmar hemma i Ersmark börjar nu huset få upp en acceptabel temperatur; 16 grader. Sju grader mer än när vi kom hem.
Är trots allt nöjd med veckan. Livet blir sällan som man trodde att det skulle bli och jag trodde i min enfald att jag skulle hinna skriva på boken också men försöker tänka positvit. Har hunnit i kapp med en del annat som jag legat efter med och fått mitt sömnbehov mer än väl tillgodosett. Snart är jag igång med boken igen!
Knasråttan ;)
