Ett dockhus

Då var jag en ung "låtsasmamma" med tid och energi över.
Lillan var fem år och ville ha ett dockskåp. Sedan blev det var vårt gemensamma projekt att få fint i dockskåpet. Mamma, pappa, två barn och en farfar och farmor köptes in. Ett par bebisar blev det också så småningom. Möbler köptes också allt eftersom men dockskåpsmöbler är dyra och många timmar ägnades åt att göra egna. Blommor i krukor, vas, fruktskål, bord, barnvagn, väggklocka och mycket annat pillrade jag ihop i cernitlera som sedan brändes i ugnen. Lillan pysslade också på men många gånger satt jag och pillrade när hon lagt sig.

Sydde gardiner, sängkläder, gjorde en soffa av kartong och tyg. Lillan vävde mattor i den lilla vävstolen och gjorde tavlor av cernitlera. Dockhuset fick en nedervåning så den blev i tre våningar. Balkong och belysning och utemöbler.

Sedan växte Lillan upp och blev stor och dockhuset blev kvar i vårt förråd.

Och idag när hennes Lilla Elina just fyllt fyra år plockades dockhuset fram ur förrådet och togs med till kalaset. En lycklig liten Elina som verkligen älskade sin mammas gamla dockhus med massor av inredning.

Själv känner jag lycka och ödmjukhet. Så mycket kärlek som lades ned i dockhuset och så mycket jag önskade min lilla styvdotters väl och att sedan se hennes dotters lycka över det som jag var med och skapade, den känslan kan jag inte beskriva.


Grattis Elina!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0