Skrivardag
Solen skiner men luften är kall. Har varit ute i trädgården och rensat lite i rabatterna men annars har dagen ägnats åt min bok.
Börjar nästan känna att den håller på att bli en bok. Jag älskar verkligen att skriva. Känner mig tillfreds med livet och med mig själv.
Försöker se positivt på det jag skrivit. Och mycket är välskrivet, speciellt de kapitel som krävt mycket research. Undrar vad det betyder för boken som helhet? Den period jag nu ska ägna mig åt kräver inte lika mycket research. Kommer det att märkas? Är rädd att det blir slarvigare skrivet.
Imorgon är det dags för dag två av tre i kommunens Arbetsmiljöutbildning för nya chefter och ombud. Kunde inte gå förra gången jag blev kallad som nytt SKTF-ombud eftersom faster Elsas begravning krockade med utbildningen. Ser fram mot att fräscha upp gamla kunskaper och få nya men som vanligt i sådanan sammanhang kommer jag att bli påmind om att jag inte är som andra.
Tillhör inte någon av de grupper som respresenteras där. Känner bara en person ytligt. Det handlar inte om att jag är rädd för att göra min röst hörd i sådanan sammanhang. Mer att jag lider av avsaknad av gemenskap som nog har sin grund i min uppväxt. Vad jag än gör har jag känslan av att inte veta hur jag borde vara. Förutom när jag sitter och skriver. Då är jag som jag vill vara.
Knasråttan ;)
Börjar nästan känna att den håller på att bli en bok. Jag älskar verkligen att skriva. Känner mig tillfreds med livet och med mig själv.
Försöker se positivt på det jag skrivit. Och mycket är välskrivet, speciellt de kapitel som krävt mycket research. Undrar vad det betyder för boken som helhet? Den period jag nu ska ägna mig åt kräver inte lika mycket research. Kommer det att märkas? Är rädd att det blir slarvigare skrivet.
Imorgon är det dags för dag två av tre i kommunens Arbetsmiljöutbildning för nya chefter och ombud. Kunde inte gå förra gången jag blev kallad som nytt SKTF-ombud eftersom faster Elsas begravning krockade med utbildningen. Ser fram mot att fräscha upp gamla kunskaper och få nya men som vanligt i sådanan sammanhang kommer jag att bli påmind om att jag inte är som andra.
Tillhör inte någon av de grupper som respresenteras där. Känner bara en person ytligt. Det handlar inte om att jag är rädd för att göra min röst hörd i sådanan sammanhang. Mer att jag lider av avsaknad av gemenskap som nog har sin grund i min uppväxt. Vad jag än gör har jag känslan av att inte veta hur jag borde vara. Förutom när jag sitter och skriver. Då är jag som jag vill vara.
Knasråttan ;)
Kommentarer
Trackback
