Bokcirkel
Bokcirkel hos mig i måndags. Den valda boken var ett tips från en svägerska. Lärare och allt – henne kan man lita på… trodde jag. Och det kan jag förmodligen fortsätta göra, men boken – Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann – var inte min typ av bok.
Jag inser att jag tillhör en minoritet än en gång. Det här är en storsäljare. Med ett stort lidande tog jag mig igenom boken. Herregud, hur kan man skriva sånt här! Språket – emellertid och ehuru – och en story som skulle passa i en buskis eller en barnbok. Speciellt skildringarna i den parallella historien när huvudpersonen träffar all världens betydelsefulla personer, var helt osannolika. Hela boken var osannolik och när jag kommit till elefanten blev det bara för mycket.
Känner mig stolt över att jag ändå tog mig igenom den. Visserligen genom en hel del skumläsning men på så sätt blev pinan kortare.
Nej, jag skrattade inte en enda gång men är trots allt glad över bokcirkel-vännerna – saknade de två som inte kunde komma. Och glad över att det fanns andra som skrattat högt när de läst den och som verkligen skulle kunna rekommendera den här till andra. Boken fick betyg från underkänt till en 4:a och själv gav jag den en 2:a men kände mig då väldigt generös.
Den bästa jämförelse jag har av bok-upplevelsen är att det kändes som att tvingas sitta och lyssna på Tomas Ledin. Då förstår ni va..?
Knasråttan ;)
