knasrattan

Längst in i förrådet - som det snart är dags för att vårstäda igen - står de troget kvar och väntar. Påminner om en tid då dagarna ägnades åt skisser, avstånd, perspektiv, blanda färger, tvätta penslar i diskmedel, hitta motiv, torrnålsgravyr, etsning, vilken gräng som passar bäst till just den här akvarellen, billigt papper att öva på, dyr med bomull för det man önskar ska bli ett bra resultat, tusch, akryl, olja, gouache, kolteckningar, hållare till kolet, suddmaskin för att få rätt effekt, fingrar att måla med, blåsa med sugrör, sand att måla in i tavlan, skrot från soptippen att göra ett konstverk av och det mest tröttsamma man då kunde ägna sig åt - kroki.





Jag lyfter på locket till målarlådan och doften som slår emot mig är full av minnen. Jag vill, jag vill så gärna dra fram stativet men vet inte var jag ska ställa det. Vill så gärna sitta och titta på den tomma duken för att sedan börja skissa med kolpennan. Vill blanda färger och kan mycket väl tänka mig att byta oljefärgerna, linoljan och terpentinet mot akryl. Men doften är inte samma.









Men när?
Det finns inte plats.
Det finns inte tid.
Men det finns en längtan...





Knasråttan ;)