knasrattan

Faster Elsa Frisk -- blev stockholmsdam när hon gifte sig men skilde sig utan att ha fött barn. Stannade kvar i Solna livet ut men vill nu gå till sista vilan i barndomstrakterna och kommer att begravas på den vackra kyrkogården i Gammelstad.

Ännu en grav att besöka för efterlevande där min farmor Anny, farfar Ossian, farbror Bror, Gösta, Göte och Henry, pappa Folke, faster Rut med maken Gunnar och kusin Malins bebis ligger och vilar. Där finns också morfar Hugo, morbrors fru Ulla och hennes dotter, min jämnåriga kusin, Elisabeth.

Andra fastrar, farbror och mormor Julia har hittat sina viloplatser längre från Gammelstads gravplats.

Men Elsas vilja var att bli begraven i Nederluleå församling. Elsa var -- som alla mina fastrar -- en tjusig dam. Välklädd, självsäker, pratsam. Tyckte om att röka cigaretter och dricka rött vin. Hon var alltid trevlig och trots alla år i Stockholm älskade hon sin hembygd och kom med jämna mellanrum tillbaka till hemgården i Bälinge för att ta igen sig. Ändå ville hon inte flytta upp till Norrbotten; hon skulle väl sakna storstaden alltför mycket.

Sista gången jag träffade Elsa var på faster Rut och hennes man Gunnars begravning. Rut och Gunnar dog med ett par veckors mellanrum och efter minnesstunden samlades uteslutande nära släktingar hos sonen Stefan (min kusin). Men Elsa kände knappt igen en enda av sina syskonbarn för -- det är klart -- hon mindes oss som vi såg ut när vi var unga och när vi var barn. Dessa medelålders kvinnor och män -- som utgör mina syskon och kusiner -- såg inte ut som de gjorde förr.

Vila i frid lilla Elsa!
Jag ska besöka dig när jag ändå är på besök hos släkten i Gammelstad.



Knasråttan;)