knasrattan

Som en äkta Nilsson går jag mina egna vägar, är envis – på gränsen till vad som är hälsosamt för mig själv – söker rättvisan, ställer mig rakryggad och gör mig obekväm där de flesta smidigt böjer sig för vinden, har ärvt den kreativa, konstnärliga ådran och är energisk i överkant.

Ibland uppfattas jag som blyg och tillbakadragen – ibland uppfattas jag som tuff och oböjlig. Själv är jag övertygad om att jag är en social katastrof. Min ständiga kreativitet kan skapa nyfikenhet men sällan stannar någon kvar i mitt sällskap. Ibland tar kreativiteten överhand och den tid jag borde ägna åt vänskap, tas upp av mina aldrig sinande projekt.

De vänner som finns kvar är de som kan säga till mig att det inte spelar någon roll hur länge sedan det är vi träffades – vi tar vid där vi var senast och det känns som om det var igår.

Kanske uppfattas jag som självupptagen – kanske är jag det. Den inre motorn kräver sitt bränsle och den energi som finns kvar går till det vardagliga livet och de som betyder allra mest och inte kan prioriteras bort.

Det är det jag är – Algot Ossian och Anny Helena Nilssons barnbarn. Och jag är stolt över att vara det. Stolt över att jag ärvt ”Nilssons-rösten” som kan höjas till lagom nivå och uttalas med tydlighet och bestämdhet när så behövs så att ingen undgår att förstå att det faktiskt är så här jag menar och jag tror på det jag säger! Rak i ryggen och med en röst som har hämtats från magen!

Ibland – ganska ofta – undrar jag varför jag inte är som andra men då är det så befriande skönt att träffa andra Nilssöner som också ärvt från Algot Ossian och Anny Helena Nilsson samma egenskaper, i olika valörer. Det är en av de få gånger i livet jag känner mig hemma. Känner att det är okej att vara som jag är. Vet att de också är det jag är och bär på samma arv som jag bär. Känner samhörighet och äkta släktskap. Och jag förstår precis varför Ossian var så fördärvat tjurig och aldrig kunde ge sig och hur han kunde offra mycket men aldrig sin övertygelse om vad som är rätt och rättvist.

En bild tagen i början av 1940-talet på familjen Nilsson. Farfar Ossian längst till vänster och farmor Anny längst till höger. De två äldsta systrarna fattas.

Knasråttan ;)