Att skriva är att leva
Härligt att ha kommit igång med boken igen. Vet inte om någon förstår men jag känner mig levande när jag skriver. Börjar få form på skrivandet och anstränger mig för att skriva en lättåtkomlig text.
Tror inte jag behöver anstränga mig för att utsattheten jag kände som barn, ska bli tydlig. Om jag anstränger mig blir det förmodligen överdrivet men om jag skriver från mitt hjärta blir utsattheten tydlig vare sig jag vill det eller inte.
Ska jag redan nu bekymra mig över hur jag ska bära mig åt för att publicera boken? Eller ska jag bara skriva, skriva, skriva (som var det råd Anita Goldman gav mig) och låta publiceradet bli en senare fråga?
Kanske ingen vill ge ut min bok, kanske ingen vill läsa den - verkar vara nog svårt att få någon att läsa min blogg. Hur ska det inte blir då med en hel bok?
Knasråttan ;)
Tror inte jag behöver anstränga mig för att utsattheten jag kände som barn, ska bli tydlig. Om jag anstränger mig blir det förmodligen överdrivet men om jag skriver från mitt hjärta blir utsattheten tydlig vare sig jag vill det eller inte.
Ska jag redan nu bekymra mig över hur jag ska bära mig åt för att publicera boken? Eller ska jag bara skriva, skriva, skriva (som var det råd Anita Goldman gav mig) och låta publiceradet bli en senare fråga?
Kanske ingen vill ge ut min bok, kanske ingen vill läsa den - verkar vara nog svårt att få någon att läsa min blogg. Hur ska det inte blir då med en hel bok?
Knasråttan ;)
Kommentarer
Trackback
