Kommunister och Sverigedemokrater
Farfar var kommunist! Han satt några år med i kommunfullmäktige i Gammelstad, Luleå. Sedan kom förkrigstiden och med den häxjakten på kommunister – eftersom de ansågs vara presumtiva landsförrädare och en allvarlig risk mot rikets säkerhet. Alla riksdagspartier gick samman för att gemensamt se till så att kommunister med kommunala förtroendeuppdrag, förlorade dem. På så vis blev farfar mot sin vilja ersatt av den socialdemokratiske Johansson.
Att vara kommunist var bland det värsta man kunde tänka sig – det var till och med försvarbart att som lärare diskriminera och ge öknamn till min far och hans syskon eller hellre hälla ut färsk mjölk i snön är låta farmor köpa mjölken för att ge sina barn. Den historien är en del av min kommande bok. Men idag är Vänsterpartiet rumsrent och till och med lite gulligt. Ohly fäller klumpiga uttalanden om bröstpumpar – men värre än så är han inte.
Jag avskyr verkligen Sverigedemokraternas politiska åsikter. Mina åsikter är närmare Vänstern än något alliansparti – men ändå – jag kan inte låta bli att se likheter mellan häxjakten på kommunister före, under och efter andra världskriget och det massiva hatet mot SD idag.
Farfar sa en gång att om man tar ett snöre och en ände är vänstern – den andre änden är högern – och sedan binder ihop snöret så kommer vänstern och högern nära varandra. Var det detta han menade?
Låt det goda kasta ljus över det onda i stället för att försöka bekämpa ondskan med mörker.
Knasråttan ;)
Tror att det var det farfar menade. De två yttersta falangerna på både höger och vänster har en hel del gemensamt. "Extrema" men av två olika anledningar. Typ sådana politiska partier finns nu i många länder där det är oroligt.
Nu "jagar" man SD med viss rätt. Men ont kan inte med ont fördrivas.
Farfar var en person jag beundrade. En man med visioner och som ville förändra samhället i en bra inriktning.