knasrattan

Första utvecklingssamtalet avverkat. Välkommet tråkig tillställning. Tonårsdottern sköter sig bra -- behöver utveckla förmågan att inte ha för stora krav på sig själv.

Stolt mamma -- lillgumman som vårdades ömt får hon var en så ömklig bebis. Hur kunde det gå så bra? Som Viktor Rydbergs tomte sa:
"Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!"

Firas med toning av hår. Länge sedan jag tonade håret på en dotter -- då var det käraste bonusdottern som ideligen färgade håret. Och henne gick det bra för.
"Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!"

Bonusdottern som behöver utveckla förmågan att se hur otroligt vacker hon är. Pratade med hennes mamma och vi kom fram till att när hon om trettio år ser på foton av sig själv kommer hon att bli förvånad och tänka -- "Jag såg ju rätt bra ut ändå!" Men hon är säkert vacker om trettio år också.

Att vara förälder är att oroa sig livet ut. Och de där skruttungarna som man älskar så mycket -- man vill att de ska förstå hur bra de är och hoppas de känner sig älskade.



Knasråttan ;)