...och män som är arroganta...
Stadsfesten idag. Döttrarna gick sina egna rundor tillsammans med en kompis och själv hade jag sällskap av sonen. Träffade en och annan bekant.
Barnen var nöjda och glada när vi gick tillbaka till bilen som stod parkerad en bit från centrum. Men - ve och fasa - där stod en ny röd bil till vänster om vår och ett av barnen var inte nog försiktig när den skulle in i baksätet.
Ägaren till bilen - en man i 50-60-årsåldern - passerade mig på väg mot sin bil och innan jag såg att dörren till vår bil gjort ett litet märke på mannens bil, såg jag på honom att han blev upprörd. Ett märke på HANS NYA BIL!
Hur många gånger har jag inte sagt till barnen att inte slå upp dörren så att den tar i bilen bredvid?! Om det var min frustration över att man tjatar och tjatar och "ingen ändå gör som jag säger" eller mannens reaktion, vet jag inte - men jag blev jättearg! Arg på barnet och arg på mannen som dessutom hade mage att tala om för mig att jag borde lära mina barn bättre!
Nej, jag skötte mig inte alls bra; det var länge sedan jag var så arg! Mannen förtjänade alldeles säkert min ilska men barnen var det lite synd om.
Han ville ha mitt telefonnummer om han skulle behöva lägga ut pengar för att fixa märket. Och han var så snorket otrevlig!
Ilsket rev jag av en papperslapp, skrev mitt namn och telefonnummer till denne man som uppträdde så arrogant, och tröck ner lappen i hans hand medan jag sa både det ena och det andra och till slut - "Varsågod!" Och jag frågade om inte han var pappa och om inte hans barn gjort fel någon gång, men han svarade att det visste han inte!
Märket var inte stort men jag hade vett nog att inte påpeka det.
Så nu sitter jag här med en falnad ilska och dåligt samvete över att barnen drabbades av en arg mamma. Men jag har ju miljoner gånger talat om för dem att man måste vara försiktig när man öppnar bildörren och en bil står bredvid... och män som är arroganta och mindre trevliga finns det alltför gott om!
Barnen var nöjda och glada när vi gick tillbaka till bilen som stod parkerad en bit från centrum. Men - ve och fasa - där stod en ny röd bil till vänster om vår och ett av barnen var inte nog försiktig när den skulle in i baksätet.
Ägaren till bilen - en man i 50-60-årsåldern - passerade mig på väg mot sin bil och innan jag såg att dörren till vår bil gjort ett litet märke på mannens bil, såg jag på honom att han blev upprörd. Ett märke på HANS NYA BIL!
Hur många gånger har jag inte sagt till barnen att inte slå upp dörren så att den tar i bilen bredvid?! Om det var min frustration över att man tjatar och tjatar och "ingen ändå gör som jag säger" eller mannens reaktion, vet jag inte - men jag blev jättearg! Arg på barnet och arg på mannen som dessutom hade mage att tala om för mig att jag borde lära mina barn bättre!
Nej, jag skötte mig inte alls bra; det var länge sedan jag var så arg! Mannen förtjänade alldeles säkert min ilska men barnen var det lite synd om.
Han ville ha mitt telefonnummer om han skulle behöva lägga ut pengar för att fixa märket. Och han var så snorket otrevlig!
Ilsket rev jag av en papperslapp, skrev mitt namn och telefonnummer till denne man som uppträdde så arrogant, och tröck ner lappen i hans hand medan jag sa både det ena och det andra och till slut - "Varsågod!" Och jag frågade om inte han var pappa och om inte hans barn gjort fel någon gång, men han svarade att det visste han inte!
Märket var inte stort men jag hade vett nog att inte påpeka det.
Så nu sitter jag här med en falnad ilska och dåligt samvete över att barnen drabbades av en arg mamma. Men jag har ju miljoner gånger talat om för dem att man måste vara försiktig när man öppnar bildörren och en bil står bredvid... och män som är arroganta och mindre trevliga finns det alltför gott om!
Kommentarer
Postat av: Anna Nilsson
Ha ha! Hade varit intressant att se dig så där arg! Måste kännas förlösande ändå, att få fräsa ifrån i st f att bara hålla det inom sig. Hur många gånger har barnen inte gjort helt RÄTT? Och nu denna enda gång, just som ägaren dök upp samtidigt... Dessutom när man är lite trött och less efter en dag i trängseln på stan. Nä, jag tror du gjorde helt rätt!
Trackback
